Clifford

 

Minneslund

 

Bankirens Black Diamond

Clifford

090214-130702

 

~en dalmatiner med svarta prickar~

 

Clifford var en kaxig kille som gillade att busa och leka.

 

Han var mycket duktig på att komma på inkallningar när han gick lös i skogen. Clifford var en mycket duktig vakthund, iallafall när han fick berätta om det själv. Han vaktade både hus och bil samt alla människor som han ansåg var "hans". Det var något vi jobbade på att tona ned, det är OK att varna en gång men inte att stå och skälla oavbrutet för att någon går förbi, träningen gick olika bra olika dagar :-)

 

 

Vi tränade ganska intensivt med vardagslydnad, att inte överdriva vaktandet, inte skälla på mötande hundar och sedan som extra så tränade vi agility - något som både Clifford och jag tycker är roligt. Vi körde även lite Rallylydnad på skoj vilket Clifford älskade!

 

Clifford gillade bus, korv, morot och att sova under täcket. Sedan gillade han så klart sina kompisar Wilda & Lovis - bus terrrierna! Clifford var kasterad .

 

Under vintern 2012/2013 var Clifford under allergiutredning då han fick återkommande hudinfektioner, tasssprickor samt hade bruna missfärgningar både här och där i pälsen. Clifford konstaterades vara kvalsteralergisk och fick behandling för det.

 

Eftermiddagen den 2 juli 2013 promenerade vi i skogen - Clifford lekte med Dizzy och fick springa lös. Mycket härligt bus blev det. När vi kom tillbaka till parkeringen så skulle vi passera flera bilar med hundar, satte därför på en halti. Vi passerade fint och både Clifford och hundarna i bilarna var tysta. Men därmot när vi skulle gå för att hämta vatten så var inte jag riktigt med hunden i bilen skällde, varpå Clifford gjorde ett rejält ryck och utfall! Han pep till och haltade till men rörde sig sedan fritt. Tränade med Dizzy en jätte kort stund och medan han låg bredvid planen och kikade. När vi gick tillbaka så rörde han sig återigen helt fritt. Han ville dock inte hoppa in i bilen och när vi väl började åka så blev han oroligare och oroligare. Kollade honom och såg att han inte stödde på sin bakdel alls - vi åkte akut in till Strömsholm där de konstaterade nackskada. Eftersom Clifford var den han var så tog jag beslutet att han skulle slippa en lång och besvärlig rehabilitering där det inte ens var säkert att han någonsin skulle kunna gå igen. Det var ett hemskt beslut att få ta och jag har hunnit tänka "om jag bara hade..." men jag inser samtidigt att det med största sannolikhet hade hänt något annat förr eller senare eftersom det är svårt att ha 150% kol på omvärlden hela tiden.

 

Men nu är det så tomt här hemma och vårt lilla hjärta, lilla bäbisen saknas! Clifford var mycket av allt, mycket jobb, mycket kontroll men också så mycket kärlek!

Älskade lilla prick - saknar dig så mycket!